Vier letzte Lieder och Sérieuse

Richard Strauss: Vier letzte Lieder Franz Berwald: Sinfonie sérieuse (nr. 1) Lars-Erik Larsson: Ostinato Wolfgang Amadeus Mozart: ur Cosi fan tutte (med Hjördis Schymberg, Helga Görlin, Isa Quensel, Einar Andersson, Hugo Hasslo samt Sigurd Björling, Kungliga Hovkapellet, från föreställning på Stockholmsoperan den 20 mars 1940) Stockholms filharmoniska orkester Fritz Busch

Curt Carlsson letar guldkorn från förr i Sveriges Radios arkiv. Idag konsertupptag- ningar med dirigenten Fritz Busch från bl.a. Stockholms konserthus den 2/5 1951. Solist är Sena Jurinac i Vier letzte Lieder av Richard Strauss, och Stockholms filharmoniska orkester spelar Franz Berwalds första symfoni - Sinfonie sérieuse. Vid konserten den 2 maj 1951 gästades Konserthuset av en av Wienoperans unga solister, den kroatiska sopranen Sena Jurinac. Dirigent var den alltsedan 1932, trogne sverigegästen Fritz Busch, som lett orkestern många gånger tidigare och var en av orkestern särskilt uppskattad dirigent. Först på programmet den gången stod Haydns Sinfonia concertante B-dur och två Mozartarior ur ”Figaros bröllop”, som sjöngs av dagens gäst Sena Jurinac. Den delen av konserten sändes direkt här i radio, så den finns inte bevarad. Fritz Busch var orkesterns ordinarie dirigent mellan 1937 och 1940. Han var född i en mycket musikalisk familj. En av hans bröder var den på sin tid världsberömde violinisten Adolf Busch. 1933 lämnade han Tyskland i protest mot nazisterna. Han konserterade sen en hel del i Skandinavien, både i Sverige och i Danmark. Efter kriget blev han dirigent vid Metropolitan i New York. Men han turnerade regelbundet i Europa. Han var nästan varje sommar i Glyndbourne. Han kom under årens lopp att dirigera en lång rad svenska verk, musik av Rosenberg, Lars-Erik Larsson, Dag Wirén och Gunnar de Frumerie och också Franz Berwald, som vi hör denna gång, Berwalds g-mollsymfoni - Sinfonie sérieuse -, den symfoni som Berwald skrev 1842 under sin vistelse i Wien. Franz Berwald (1796-1868) utbildades i violinspel av sin far och spelade under många år i Hovkapellet. I Wien fick han sitt första erkännande som stor komponist, men i Sverige var han länge misskänd och anlitades först 1867, ett år före sin död som kompositionslärare vid konservatoriet. Flera av Berwalds verk uppfördes aldrig under hans livstid. Operorna ”Estrella di Soria” (1841) och ”Drottningen av Golconda” (1864), samt de fyra symfonierna räknas till hans mest betydelsefulla verk. Richard Strauss (1860-1949) - Hovkapellmästare i Berlin och München, Operachef i Wien, och en av senromantikens mest betydelsefulla kompositörer. Strauss slog igenom med en rad orkestralt virtuosa symfoniska dikter; främst Don Juan (1889) och Till Eulenspiegel (1895). Vidare följde Also sprach Zarathustra (1896, efter Nietzsche), Ein Heldenleben (1899) och Eine Alpensinfonie (1915). Han komponerade även en mängd operor och vokalmusik, och avslutade sitt värv med fyra sista sånger, med texter av Hermann Hesse och Joseph von Eichendorff.