Att bränna eller inte bränna på Gotska Sandön

Idag råder motsättningar om hur Östersjöns ensligaste ö ska skötas. Kontrollerade bränder gynnar mångfalden i vår ekologi och kan rädda sällsynta skalbaggar säger svenska biologer. Men frågan är komplicerad. Ön är en nationalpark där det orörda landskapet ska bevaras menar Naturvårdsverket. - Den nyskapade döda och brända veden är livsnödvändig för vissa arters överlevnad, säger Länsstyrelsens biolog Oskar Kullingsjö. Men det finns risker med att elda på den tallrika sandön utan brandhinder. 2006 slog blixten ner i en tall och en hektar med bland annat låg tallskog brann upp. Denna gång kunde tillsynsmännen på ön med hjälp av räddningstjänsten släcka skogbranden. - Sandön är egentligen en enda stor sammanhängande brandcell, säger Kjell Lydänge, brandingenjör vid räddningstjänsten på Gotland, som var på plats när det brann. I dagsläget finns det en rapport som ännu inte är publicerad. Den heter Skogshistoria och bränder på Gotska Sandön av Mats Niklasson. Och enligt den rapporten har det ur ett brandhistoriskt perspektiv har det brunnit mer än skriftliga källor anger. Gotska Sandön är Östersjöns mest isolerade ö och har aldrig haft någon förbindelse med land. Ön är unik i svenskt perspektiv och är skapad av sand med en flora och sällsynta arter som inte går att finna någon annstans i Nordeuropa. Moa Skimutis Vetenskapsradion [email protected]