Behövs malariamyggor?

Bevarandet av den biologiska mångfalden är ett mål som jämställs med bromsandet av växthuseffekten och de flesta av världens politiker är överens om att det är viktigt. Ändå utrotas djur och växter i allt snabbare takt. Samtidigt är bevarandet av artrikedomen ett omstritt mål. Många menar att vi skulle klara oss bra med betydligt färre arter.

I år uppmärksammas arbetet med den biologiska mångfalden extra genom att 2010 har blivit utsett till biologiska mångfaldens år. Nyligen möttes länderna som skrivit under konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i Japan och resultatet av deras möte beskrivs som en succé. Bland annat kommer fiskelivet att få ett mycket bättre skydd genom en kraftig ökning av de marina reservaten. Men att bevara arter kostar pengar och ska trenden brytas kommer det att bli dyrt. Frågan är vad vi förlorar på en minskad artrikedom: vad är till exempel malariamyggor bra för? Filosofen Erik Persson berättar att vi skulle klara oss med betydligt färre arter, i alla fall om vi inte tar hänsyn till kommande generationer. Professor emeritus, Mårten Bendz, tycker att det är ogenomtänkt att lägga stora summor på att bevara arter som är sällsynta i Sverige men vanliga på annat håll. Samtidigt kan man faktiskt "spara" pengar på biologisk mångfald. Miljöekonomen Tore Söderqvist har räknat ut att nötskrikan i Stockholms nationalpark gör ett arbete som är värt 17 000 kronor per nötskrika. I programmet möter du också Anja Ödman, doktorand i växtekologi vid Lunds universitet och Pål Axel Olsson, lektor i växtekologi vid Lunds universitet.