Forskare från många håll möts på ytan

Hårschampo, tvättmedel, och lecitinet som gör chokladen slät och fin - mycket i vår vardag handlar om ytaktiva ämnen. En stor konferens om yt- och kolloidvetenskap hölls förra veckan i Malmö, med forskare från många länder. De är kemister och fysiker och biologer, och det som är gemensamt är intresset för fenomen på små storleksskalor och på gränsytor där olika ämnen och material möts.

Ecis, den europeiska organisationen för kolloid- och ytvetenskap har funnits sedan 80-talet, och  Björn Lindman var en av grundarna. En kolloid är ett material som är finfördelat i ett annat ämne, där partiklarna är mindre än man kan se men större än enskilda molekyler. Små partiklar har nästan bara yta, och ytor är viktiga, för det är just där olika material och kemiska ämnen möts som det händer saker. Björn Lindman berättar om ett av sina forskningsprojekt, som handlar om schampo med balsameffekt. Det gäller att förutom de ytaktiva ämnen som tvättar bort fett och smuts få med en polymer som ska fastna på håret. Lipider bygger upp cellmembran, och det är Alexandra Dabkowskas forskningsområde. Hon konstruerar modellmembran, som består av dubbla lager lipidmolekyler. Hon lägger dem på sensorunderlag som består av nanotrådar, som kan användas för att mäta oerhört små krafter i membranen och göra experiment på till exempel hur de reagerar på olika kemiska substanser. De här nanotrådarna tillverkas av Lars Samuelssons forskargrupp. De är mycket små och mycket regelbundna små trådar eller pinnar som fås att växa på ett underlag. – Själva huvudknepet här är att lära sig naturens sätt till självorganisation. Det vi gör är att ge de rätta förutsättningarna för varje atom och molekyl att hitta den plats där den ska binda in sig i strukturen, säger Lars Samuelsson. Yt- och kolloidvetenskap handlar alltså om mycket små strukturer, en form av nanovetenskap. – Nano handlar om storlek, säger Debora Berti, som är blivande ordförande i Ecis. Och kolloidvetenskap är precis rätt bakgrund för att komma in i nanovärlden. Själv arbetar Debora Berti nu med att utveckla metoder för att leverera mediciner till rätt del av kroppen. Man kan till exempel kapsla in den aktiva substansen i mycket små höljen, som kan hållas i en lösning. Höljena ska utformas så att de löser upp sig och släpper ut medicinen i precis rätt omgivning, så att medicinen kommer dit den ska i kroppen och inte till andra delar. En av arrangörerna, Tommy Nylander, menar att det här med gränssnitt mellan biologiska system och material av olika slag är ett stort tema på konferensen. Det andra huvudspåret är att hitta miljövänliga processer och material, som till exempel vattenlösliga färger och kemikaliesnål textilframställning.