Indiska forskare siktar mot toppen

Indiens premiärminister Manmohan Singh har sagt att landet ska fördubbla sina investeringar i forskning från 1 till 2 % av BNP de närmsta åren. Satsningen på vetenskap i Indien motiveras med att man vill förbättra levnadsförhållandena för de hundratals miljoner invånare som fortfarande lever i djupaste fattigdom. Landet vill inte heller hamna allt för mycket på efterkälken efter Kina som satsar ännu mer på forskning. Programmet sändes första gången den 19 juni.

Indiens ekonomi går som tåget, även om många just nu har skrämselhicka för att takten gått ned från 9 % till 7 % i år, och landets forskningsbudget har fördubblats på bara några år. Som en forskare uttryckte det: förr hade vi inga pengar men gott om folk. Nu har vi istället gott om pengar men saknar folk. Men de flesta indiska ungdomar med gott läshuvud pluggar till läkare, ingenjörer, advokater eller ekonomer. De söker sig inte till en forskarkarriär där lönerna är betydligt lägre. Vetandets värld har talat med flera indier med stort inflytande på landets forskning, till exempel en av de mäktigaste männen inom indisk forskning  är Thirumalachari Ramasami som doktorerat i läderteknik och som är chef för vetenskaps- och teknikdepartementet. Han ska se se till att det regeringen bestämmer faktiskt genomförs. Ramasami pekar på landets konkurrensfördel. Att mer än hälften av landets 1,2 miljarder människor är under 25 år, så framöver kommer var tredje ungdom på jorden vara från Indien, medan Europa, Japan och Kinas befolkning åldras allt mer. Idag står Indien för 3,7 procent av världens publicerade forskningsresultat, Ramasami hoppas att det ska ha ökat till 10 - 15 procent inom några decennier. Indien satsar betydligt mer av statsbudgeten på försvar än på utbildning och sjukvård tillsammans och när det gäller forskning går de största summorna till just ny militärteknik, och dessutom till kärnkraftsprogrammet och rymdsatsningen. Samir Kumar Brahmachari, chef för ett av Indiens tyngsta statliga forskningsråd Council of Scientific and Industrial Research. - Indien måste satsa på militären för att kunna försvara sina gränser. Vi vill inte uppleva skammen igen av att ha varit under brittiskt styre i 200 år och förlorat allt. I slutet av 1700-talet stod Indien för runt en fjärdedel av världens rikedom, men förvandlades till ett u-land. Brahmachari minns hur det var förr när det tog många veckor innan nya nummer av forskningstidskrifter kom med posten och att det inte fanns pengar till utrustning ja ibland knapp el på labben. Men på 90-talet öppnade Indien sin ekonomi mot omvärlden, från att ha varit närmast självförsörjande. 2008 lyfte dessutom USA på embargot mot att exportera kärnteknik och annan känslig högteknologisk utrustning eller kunskap till Indien, trots att landet inte skrivit på ickespridningsavtalet. Den här påtvingade isoleringen är huvudskälet till att Indien tvingats ta fram egna rymdraketer, superdatorer och kärnkraftverk fram till nu, och även om forskningsutvecklingen därmed gått långsammare, så har det också fått oss att tänka mer fritt anser Brahmachari som sitter med i Indiens nya innovationsråd. Den allra mest citerade forskaren i Indien är 77-årige strukturkemisten och professorn Chintamani Nagesa Ramachandra Rao. Han har skrivit mer än 1500 vetenskapliga artiklar och lagt grunderna för områden som supraledare och nanomaterial. Han är vetenskaplig rådgivare åt premiärminister Singh, har håret på ända på ett Einsteinskt sätt och ler spjuveraktigt när han bekräftar att det numer finns forskningsinstitutioner i landet som håller världsklass. Till exempel den Rao själv leder - inbäddad i en tropiska trädgård med ett anlagt vattenfall ligger de skinande vita labbyggnader som utgör Jawaharlal Nehrus center för avancerad forskning i Bangalore. Här finns alla sorters mikroskop och dyra apparater en materialforskare kan önska. Till och med ett aberrationskorrigerat elektronmikroskop, två våningar högt och tillverkat i Holland. Ett mikroskop...