Kärleken som forskningsobjekt

Fokus för hela våra liv, på tusen olika sätt, är definitivt kärlek. Denna mångfacetterade känsla är en av mänsklighetens allra starkaste drivkrafter, så det räcker inte med att den står i centrum för oräkneliga sånger, dikter och filmer - kärleken har såklart också hamnat under vetenskapens lupp.

– Men det forskas inte så mycket kring kärlek, jämfört med sådant som depressioner och ångest. Men det är viktigt för oss att rent vetenskapligt försöka förstå mer, eftersom kärleken spelar en så ohyggligt stor roll i våra liv, säger Åke Pålshammar, neuropsykolog och senior lektor vid Uppsala universitet. Mätningar av hjärnaktivitet och hormonnivåer och studiet av olika genetiska förutsättningar är några vetenskapliga ingångar till studier av kärlek. Och för första gången har nu ett klart vetenskapligt samband kunnat påvisas mellan höga nivåer av hormonet oxytocin och kvinnors ökade intresse att bilda par med en man. – Intressant var att de kvinnor som ingick i min studie som var singlar påverkades mer av höga oxytocinhalter än kvinnor som redan hade en parrelation, säger forskaren och biologen Hasse Walum på Karolinska Institutet i Stockholm. Han doktorerade nyligen med en avhandling om biologiska mekanismer bakom vad som får människor att vilja ingå i romantiska par.