Konventionen som ska rädda den sista fisken

Sedan 1992 finns en konvention om biologisk mångfald som nästan 170 länder har undertecknat. I år var det meningen att takten som arter dör ut med skulle ha bromsats. I stället fortsätter den att öka. Det är ett faktum att målen i konventionen inte nås, ändå ställs ingen till svars.

Haven är ett av de värst drabbade ekosystemen, bland annat på grund av överfiskning. Konventionen om biologisk mångfald har ännu inte minskat hoten mot haven, tvärtom listas fler arter som utrotningshotade varje år. Nyligen möttes länderna som skrivit under konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i Japan och resultatet av mötet blev bland annat att fiskelivet får ett bättre skydd genom en kraftig ökning av de marina reservaten. Frågan är bara hur det ska genomföras. Målen i den gamla konventionen nåddes inte och än så länge är det inte bestämt hur den nya överenskommelsen ska finansieras. Enligt Anki Weibull på Naturvårdsverket är den största fördelen med konventionen om biologisk mångfald att den skapar dialog. Samtidigt önskar hon att det hade funnits mer möjligheter att straffa länder som inte lever upp till målen. Lena Eriksson på Naturskyddsföreningen tycker att en internationell miljödomstol är en intressant tanke men frågar sig vilka som skulle hållas ansvariga. Trots allt genomförs en hel del projekt för att bevara arter. En form av mångfald som vi kanske oftast inte tänker på är den odlade mångfalden. Vi kommer att få höra Karin Persson berätta om sitt arbete med att bevara gamla lök- och knölväxter. Övriga medverkande är Ulf Gärdenfors, professor i naturvårdsbiologi och ledare på Artdatabanken i Uppsala.