Kvinnorna större hot än klimatförändringarna?

Det är ett stort kvinnounderskott i Arktis. Kvinnorna flyttar för att utbilda sig, få bättre jobb och bättre skola till sina barn. Störst underskott av kvinnor är det i delar av norra Ryssland och Grönland, där det går ungefär 85 kvinnor på 100 män. I den Grönländska debatten utmålas klimatförändringarna som ett stor hot mot den traditionella jakt- och fångstkulturen, men samhällsforskningen pekar på att kvinnobrist och sociala förändringar är ett allvarligare hot.

De senaste tio åren har grönländarna upplevt ett allt mildare klimat. Och det verkar vara en utbredd uppfattning bland grönlänningarna att ett varmare klimat är bra för samhället, skönt med lite mindre snö och is och några grader varmare i landet som till större delen fortfarande befinner sig i istiden. Huvuddelen av landet är täckt av en tjock inlandsis. Men där finns människor som utmålas som förlorare, i den grönländska debatten, när det blir varmare. De handlar om de som lever av traditionell jakt som bedrivs med hundsläde. När snön inte faller och isen inte lägger sig så kan de inte längre försörja sig. Det är också en bild som fått internationell spridning. Den urgamla grönländska kulturen i utkanten av mänsklighetens utbredningsområde tappar fotfästet när fångstmännen trampar igenom de allt tunnare isarna. Men det här är en bild som har dåligt stöd i samhällsforskningen. Knud Mölegaard håller på att ge mat till sina 24 hundar som han har uppbundna runt ett litet skjul i Sisimiut som är Grönlands näst största stad med 5500 invånare, den ligger i höjd med polcirkeln. Knud Möllegaard är en av många jagande grönländare som längtar efter snö och is, eftersom han bedriver jakt med hundsläde. Men när jag träffar honom i slutet på oktober är marken runt skjulet fortfarande lerig, det ännu inte fallit någon snö och isen har inte lagt sig, jakten på ren och säl får vänta. – Förr levde jag på jakten, säger Knud Mölegaard, men sen flera år arbetar jag inom socialförvaltningen med återanpassning av unga kriminella. Att han slutade med jakten som levebröd och idag bara jagar på fritiden, berodde på att lönsamheten var för dålig. Knud Mölegaard är en av många som har slutat att försörja sig som jägare och istället tagit anställning inom den offentliga sektorn. Men det är nu inte främst de senaste årens klimatförändringar som har tvingat grönländarna att ge upp den traditionella livsstilen. Det säger Rasmus Ole Rasmussen som är samhällsforskare med inriktning på Arktis. Av de grönländare som har jobb, jobbar majoriteten inom den offentliga sektorn och inom andra servicenäringar. Jakt på myskoxe, ren, säl, valross och val har sen länge tappat sin ekonomiska betydelse för samhället. På 50-talet jobbade 80% av grönländarna inom fiskeribranschen, men även om fiskeindustrin idag är den viktigaste exportsektorn för Grönland, är det betydligt färre, bara 3000 personer som jobbar som fiskare.  – Majoriteten av de 56000 grönländarna försörjer sig på verksamheter som inte direkt påverkas av klimatförändringar, säger Rasmus Ole Rasmussen är doktor i geografi. Sitt första forskningsprojekt utförde han i Sydgrönland i mitten på 70-talet, sedan dess har han forskat runt om i Arktis, men främst i Grönland. Sedan 4 år tillbaka är han anställd som forskare på Nordregio, som är nordiska ministerrådets forskningsinstitution. Han är främst inriktad på utkantsområden där det bor väldigt få människor. Och om man nu ska envisas med och måla ut ett hot mot Grönland och övriga Arktis idag så framstår det som om det främst är kvinnorna som hotar samhällena. Kvinnorna i Arktis lämnar regionen för att få utbildning och bättre jobb. Så ser det ut i både norra Kanade, Alaska och norra delarna av Sverige, Norge och Finland, men störst underskott av kvinnor är det i norra Ryssland och i Grönland. Det går bara drygt 85 kvinnor på 100 män i Grönland. Jag söker upp några kvinnor som ännu inte flyttat. Anja Jakobsen 25 år gammal jobbar i en souvenirbutik i Qaqortoq i Sydgrönland. --Vi...