Oljeskiffer i fokus

I Vetandets värld i fokus träffar vi idag nationalekonomen Rurik Holmberg som studerat den estniska oljeskifferindustrin. Estland är ensamma i världen om att vara självförsörjande på energi från oljeskiffer, men med ökade priser på råolja ökar nu intresset för oljeskiffer.

Vetenskapsradions reporter Pelle Zettersten befinner sig i östra Estland, någon mil från Narva och ett stenkast ifrån den ryska gränsen. Här finns världens största oljeskiffergruva, nästan lika stor som Stockholms kommun. Oljeskiffern är en bergart som innehåller en del organiskt material och eldas direkt i kraftverk för att generera elektricitet, eller värms upp i en särskild fabrik för att få fram olja. Nyligen firade den estländska oljeskifferindustrin 90 år och satsningen på att få fram mer olja fortsätter. Men hur kommer det sig att just Estland har satsat så mycket på den här industrin? Flera länder har för länge sen brutit oljeskifferliknande berg och framställt olja, men de flesta slutade för 30-50 år sen, mest för att det inte lönade sig ekonomiskt men också av miljöskäl. Dessutom finns de största reserverna av oljeskiffer inte i Estland utan i USA där man inte bryter den. Nationalekonomen Rurik Holmberg har under många år studerat den estniska oljeskifferindustrin och skrivit en doktorsavhandling för Linköpings universitet i ämnet, min första fråga till honom är: Hur kommer det sig att du intresserade dig för denna bransch som ju är tämligen okänd för oss i Sverige? Mer på samma ämne hos Klotet: