Onkalo - Finlands slutförvarsgrotta

Finland planerar att göra sig av med sitt använda kärnbränsle på samma sätt som i Sverige: genom att gräva ned det 400 meter under mark. Onkalo heter testanläggningen i sydvästra Finland där försök nu pågår med att placera de kopparkapslar som ska innesluta det utbrända kärnavfallet. Men det spruckna berget ställer till problem. Vattenflöde gör stora delar av berget olämpligt som slutförvar.

Om man seglar över Östersjön från kärnkraftverket Forsmark, som ju också är platsen för Sveriges planerade slutförvar av kärnbränsle, så kommer man till den lilla ön Olkilouto i Finland. Här ligger också ett kärnkraftverk, och dessutom platsen för Finlands planerade slutförvar av kärnbränsle med samma teknik och metoder som i det svenska. Finland är alltså en slags spegelbild av Sverige. Svensk kärnbränslehantering (SKB), företaget som ska bygga det svenska slutförvaret, och deras finska motpart Posiva, har ett tätt samarbete. Men i Finland har man kommit längst och redan sprängt en 420 meter djup tunnel, för att ta reda på om berget verkligen lämpar sig som slutförvar. I tunnlarna under jord ska man nu testa att placera de kopparkapslar omgivna av lera som är tänkt att skydda det radioaktiva kärnbränslet i minst 100 000 år från omvärlden. Innan man får åka ner i det som är tänkt att bli Finlands slutförvar för använt kärnbränsle, Onkalo, så måste man titta på en säkerhetsfilm. Det är samma tonfall som på ett flygplan - en konstgjord röst som talar om för dig att, för allt i världen, ta det lugnt om flygplanet skulle störta. I marken under oss ska alltså avfallet från de finska kärnkraftverken grävas ner. Det blir en spektakulär soptipp om den byggs. 400 meter under jord och där nere upp till 100 kilometer tunnlar kors och tvärs genom berget. I de tunnlarna ska det borras hål stora nog att placera fem meter långa kopparkapslar som var och en kommer att innehålla två ton använt kärnbränsle. Men, innan resan kan börja, så måste vi alltså se säkerhetsfilmen. Farorna tycks vara många som lurar där nere i mörkret. Vi ombeds att inte lysa chaufförer i mötande gruvfordon i ansiktet med den ficklampa som var och en av oss måste bära med sig som en del av den personliga säkerhetsutrustningen. När filmen är slut får vi äntligen åka ner i Onkalo den finska slutförvarsgrottan. Med ner i tunneln åker Timo Seppälä, senior communication manager på företaget Posiva som bygger Onkalo. Timo Seppälä har tagit av sig sin cowboyhatt och istället dragit på sig bygghjälm, skyddsglasögon, signalväst och gummistövlar. Vi är dessutom alla nedlastade med ficklampor, andningsmasker och allsköns säkerhetsutrustning. Onkalo är inte det färdiga slutförvaret utan egentligen bara en pilotanläggning för att se om det faktiskt går att bygga slutförvaret som man har tänkt sig. Här så ska det bevisas att berget är tillräckligt sprickfritt, att det inte är för mycket vattenflöden, och att det rent praktiskt går att få ner de 25 ton tunga kopparkapslarna som innehåller det radioaktiva uranet i de hål som de ska placeras i omgivna av bentonitlera. Bentonitlera är samma sak som kattsand, så att när leran blir blöt så sväller den och tätar runt kopparkapslarna så att inget vatten och syre kommer dit. I verkligheten, på 400 meters djup, så ska upp till 12 000 ton radioaktivt uran som de finska kärnkraftverken beräknas producera grävas ner, omgivna av koppar och kattsand, alltså. Men det finns ett problem. Också företaget Fennovoima har planer på att bygga ett helt nytt kärnkraftverk i norra Finland, och det kommer, om det nu blir byggt, också att lämna efter sig radioaktivt kärnbränsle. Det vill de lägga här i Onkalo, när anläggningen är färdigbyggt. Men det kärnbränslet finns det inte plats för här, säger Timo Seppälä. Det här innebär i praktiken ett stort bakslag för planerna att bygga den nya kärnreaktorn i norra Finland. För inte nog med att nya kärnreaktorer visat sig vara mycket dyra, om ägarna dessutom får nobben att stoppa sitt avfall i Onkalo,..